LIDINGÖLOPPET 2013

Nu är det alltså gjort! Lidingöloppet 30 km. Som jag längtat, bävat och tränat för! Nu är det över och därmed är vi halvvägs i En Svenska Klassiker!
 
 
Vi hade ställt klockorna på 8:00 på lördags morgonen. Åt frukost och vid 10 tiden begav vi oss mot tunnelbanan som skulle ta oss till Ropsten och därifrån vidare till Lidingö med speciella gratisbussar för alla löpare och publik! Man behövde ju inte vara orolig att gå vilse för det var bara att följa strömmen av löpare i tunnelbanan så hamna man rätt.
 
Väl på plats på Lidingövallen så hämtade vi ut våra nummerlappar och spanade lite inne på mässan. Åt ett litet mellis, såg tjejerna som var med i programmet En Klassiker, de var där igen och skull springa.
Vi lämnade in väskan och knallade bort mot starten!
Helen och jag köpte skrytmössor och snygga pannband med Lidingöloppet märke på. Helen köpte dessutom ett par löparvantar så hon kunde hålla koll på vart hon var i spåret ;)
 
En sista nervöskiss i skogen innan vi kramade John lycka till och det var dags för han att starta! 13:00 gick starten för han och jag hade ytterligare 40 minuter att vänta på min start. Riktigt jäkla kallt hade det blivit och vi stod och huttrade och ville bara komma iväg och springa! 13:30 startade helen och där var hon iväg.
 
Jag gick in i min startfålla, tog av mig överdragskläder, stoppade i påsen och slängde den i vagnen som skulle ta ombyterna till målet! Taggad som tusan hängde jag på uppvärmningen och helt plötsligt sa det pang av att startskottet gick!
 
Nu var jag iväg! Massa massa folk! Herrejösses så tångt det var. Men det taggar mig att springa om. Jag kände mig pigg och stark och benen ville bara springa på. Jag höll igen lite för jag visste ju att det var långt till mål. Men första milen var så skoj och jag njöt av att springa där bland allt folk! Första milen sprang jag på ca 56-57 minuter tror jag. 
Men efter första milen blev det tyngre, mer backar och benen var inte lika pigga längre. Jag började längta efter varje kilometermarkering och efter alla vätskestationer. Jag tog en mun sportdryck och en mun vatten. Försökte att inte drick för mycket, ville inte riskera att få håll.
 
När jag tillslut nådde två mil var jag så galet trött i kroppen. Andra milen sprang jag nog på ca 1.08. Alla backar tog verkligen musten ur benen. När jag nådde den vätskestationen kunde jag inte hejda mig, jag var så törstig så jag drack en hel mugg vatten, åt saltgurka och en bulle. Sen fick jag gymt mycket håll efter det. 
 
Inne på sista milen.Jag verkligen kämpade mig fram. Det var en plåga! Just då bara hatade jag att befinna mig just där. Varför i hela friden gör ma detta frivilligt! Varje kilometer kändes som evighetslånga! Jag försökte tänka positivt och trycka bort mina negativa tankar. Att ge upp fanns inte på kartan, men jag ville bara lägga mig ner och aldrig mer springa en meter.
 
vid ca 25 km nådde jag Abborabacken, den hade jag fasat för. Har ju sprungit den innan två gånger under tjejloppet men då har man bara sprungit 5 km innan, nu hade jag 25 km bakom mig. De andra två gångerna sprang jag ändå upp relativt lätt men den här gången tog det stopp. Det gick bara inte, jag kom inte framåt. Jag svor ljudligt när jag insåg att jag börjat gå uppför! Helvete jag fick ju inte gå!!! Målet var ju att springa hela vägen och nu gick jag här i den här jäkla beryktade Abborrabacken. Efter några steg kom jag igång igen och joggade sakta sakta uppför!
 
Sista 5 kilometrarna var en ren plåga. Jag ville bara i mål. Men på något sätt kändes det som att jag aldrig någonsin skulle få se det där målet. JAG KOMMER ALDRIG KOMMA I MÅL. Jag kommer få springa resten av mit LIV!!! Dessa jäkla backar! Jag såg folk som kräktes läng banan, folk som hade kramp, folk som haltade, folk som grät. Men jäklar, alla vill i mål nu!! De sista 2 kilometrarna kändes som två mil, jag kämpade och kämpade och tillslut ser jag målet.
 
Upploppssträckan var så lång, det var som en helt ny mil Jag sprang och sprang och så hör jag John skrika. Hejja Sara, jag älskar dig! Då börja jag lipa och i mål kom jag med tårarna sprutandes.
 
I samma stund som jag stannar benen får jag ont precis överallt! Hela kroppen värker och benen orkar knappt bära mig! Jag börja må illa och får inte i mig något alls som återhätning! Jag faller ihop på gräset och John och Helen lika trötta de ansluter! SÅ GLADA MEN SÅ TRÖTTA!!
 
Jag och Helen sprang nästan lika snabbt, jag sprang på 3.22, och Helen något snabbare. John var otroligt duktig och sprang på 2.25. Helt galet snabbt!!
 
 
Sen såg vi när Anders från en klassiker gick i mål. Han är otrolig som springer detta trots sin cancer!!
Det jag lärt mig nu är att detta med att göra En Svensk Klassiker är banne mig inte lätt som en plätt och inget man gör bara så där. Träning och ett hårt pannben behövs!
 
Ja sen då, Efter en enormt lång busskö för att ta oss in till tunnelbanan igen kände jag att nu kommer det. Då börja jag spy som en liten gris, som tur var förberedd i en påse. På tunnelbanan var det bara upp med nästa påse och fortätta. Då var inte Sara så stöddig. Fy och blä va illa jag mådde!!
 
Väl hemma hos Helen igen däckade vi i soffan, helt slut. Det kändes nästan som att man var sjuk eller väldigt bakfull ;)
 
Kommer jag vilja springa Lidingöloppet igen då!? Nä ABSOLUT INTE!...
Inte just nu iallafall....kanske senare när jag glömt bort hur jävligt det var ;)
 
Men hörreni!! jag har sprungit 3 MIL!!! 30 Km!!! 30 000 jäkla meter!!!! HUR GRYMT ÄR DET!!!!! :-D
 
Bästa vänner och grymt bra ;) hehe
 
/Sara
 

I did it!!

 Jag fixade det! Men det var banne mig det värsta jag gjort! Men nu är jag så galet nöjd över mig och mina gryma medlöpare! Stolt och glad! 
 
Nu är vi helt döa i soffan och fått i oss lite pizza! Imorgon kommer jag med en längre "race-report" :)
 

Mot stockholm!

Nu sitter vi på tåget som ska ta oss till huvudstaden och bäste vän Helen som tar emot oss ikväll. 
 Tog en starbuks latte i solen innan i väntan på tåget. Gött!
 
Imorgon gäller det! Del två i vår klassiker, LIDINGÖLOPPET 30 KM!
Hur ska detta gå!?
 
Jag är iallafall supertaggad, laddad och väldigt nervös :-D
 
/Sara