Saras Träningsblogg

Vilken grymt bra helg jag haft! Det började redan i fredags med en väldigt annorlunda löprunda som slutade i den snabbaste spurt/sprint hem igen...

 

Sprang hemifrån, solen kikade fram bland målnen och det kändes riktigt gött. Sprang bort till syrran där hon anslöt och vi gav oss av på en tur i skogen, på små häststigar.

 

Vi kom inte långt från att det började dugga lite och vi möttes av 6 hästar i skogen. Jaha, ingen där som tog hand om sina hästar...skumt. Dessa stora oberäkniga djur var väldigt närgångna och vi undrade vad vi skulle göra. Då hör vi någon ropa på hjälp. Hallå, hjääälp, kan ni hjälpa mig!!! Hästarna har rymt!

När hon ridit förbi med sin häst hade dessa hästar sprungit rakt genom staketet som det inte var någon el på och nu fick hon inte in dem igen. Jag och milla, väldigt ovana vid hästar, fick ta varsin och leda in i hagen igen och då följde resten på. Men där ville de inte stanna så vi fick stå och jaga bort dem hela tiden medan vi försökte knyta ihop staktete igen. Ägarna till hästarna lös med sin frånvara trots att vi ringt på dem. Då ringde tjejens man, han sa att det är en hagelstorm och åska på väg in och de varnar folk för att vara ute i de här områderna. JAHA!!

 

Vi kunde ju inte bara lämna henne där med hennes häst och 6 hästar som bara rymde så vi fick följa henne bort för att släppa in hennes häst i hagen och mota de andra. På väg bort öppnade sig himlen och det värsta regn du kan tänka dig öste ner och plötsligt brakade åskan till och blixten slog precis vid oss, träden bara darrade till. Jag och Milla, sketskraja som vi var, skreeek och slängde os på marken. Hästen stegrade sig och blev helt tokig. Fast hon lyckades lugna den och vi skyndade vidare i ösregnet och åskan till hagen. DÄR SATT ÄGARNA OCH TRYCKTE I SINA BILAR!! Va fasen. Här räddar vi era hästar och de vågade inte gå ut från bilarna. Inte ens när vi kom och fick in hästen i hagen hjälpte de till. Tjejen tyckte iallafall att vi var årets hjältar och ville betala oss. Men nä, en god gärning får man tillbaka någon gång. Sen small det till rejält igen och då kutade vi allt vi hade tillbaka hem till syrran. Dyblöta och kalla!