Saras Träningsblogg

Mitt andra Göteborgsvarv är nu genomfört och det känns helt fantastiskt! ALLA borde testa just Göteborgsvarvet för det är verkligen en speciell känsla att springa genom fina Göteborg med grym publik hela vägen. Runt 200 000 människor står längs banan och hejar på alla 60 000 grymma löpare! Jag känner mig fortfarande alldeles hög efter gårdagens lopp.

 

Känslan från det här året är något helt annat än förra. Även om det var varmt i år med så var det ändå inte i närheten av så jobbig värme som det var förra året.  Dessutom var det fler duchar att springa igenom. Jag hade bestämt mig redan innan, eftersom jag ändå inte hunnit träna så mycket inför just det här loppet, att jag ville ha en positiv känsla med mig från Varvet i år. Förra året mådde jag ju skit hela vägen och tyckte det bara var hemskt eftersom jag blev helt knäckt av värmen och så besviken på min tid då. Så i år ville jag ha en annan upplevelse.

 

Helen, jag och John drog bort mort starten tidigt, eftersom de startade redan i grupp 6 och jag i grupp 13. Men väl där mötte vi även upp Matilda och Pontus som skulle göra sin premiär på Varvet och min syrra Milla. Vi vinkade av John och Helen och efter lite toa besök och väskinlämning var det dags för mig att säga hej och lycka till till Milla och Matilda så drog jag iväg till min grupp. 

 

Lite bilder innan start!

 

Starten gick och vi gav oss av och jag startde upp loppet riktigt lugnt. Jag tänkte att jag tar de första 2 km som uppvärmning och det känns bra att ta det lugnt innan Säldammsbacken. Sen ner i Majorna går det lätt att springa med mycket folk som hejar. Väl framme vid första bron, Älvsborgsbron, gick det också smidigt att ta sig upp. Jag sprang hela tiden i ett skönt tempo utan att bli trött. Jag log och njöt av dagen verkligen. Vilken härlig stämning det var.

 

Över på Hisingensidan där solen stekte på bra. Mycket folk där med som hejade glatt och det här året tyckte jag det var riktigt trevligt att springa där. Förra året var jag yr och mådde illa hela den sträckan. Men i år gick det fint och jag sprang på i mitt goa tempo. 

 

Väl framme vid andra bron, Götaälvbron, tog jag det lugnt uppför. Den är segare än den första tycker jag, men så har man ju också några fler kilometer i benen här. Men Avenyn är banne mig värst. Det är ju ALDRIG någon backe där annars, men på just Varvet så är Avenyn oändligt lång och så segt lutande uppför. Men väl framme vid Götaplatsen får man sin belöning med den goa blöta svampen att bara vrida ut över huvudet och torka bort saltet i ansiktet.

 

Sen var det bara att knata på, det känns som att det är uppför härifrån hela vägen till mål sen. Det är så kul när man kommer den sista biten genom Slottskogen och man hör alla hejaropen från mängder av folk som är där. När jag slutligen springer in på stadion i Slottskogsvallen hör jag Helen och John stå och ropa och heja på mig! Underbar känsla att springa i mål med ett ledende på läpparna och fortfarande känna sig pigg och fräsch i benen. 

Ja, kanske lite fegt att inte ge järnet när det väl är lopp, men ibland får man bara njuta av stunden och ta in allt skoj som händer runt om en. Jag hade verkligen kul det här varvet och springa på tid kan jag ju göra flera gånger om!!

 

Tiden då blev ändå en förbättring från förra året, trots att jag var mycket bättre förberedd och tränad då. 2.08 sprang jag in på vilket är en förbättring med hela 8 minuter. Jag är helnöjd, glad och alldeles löparlycklig!!