SVT debatt om Ortoroxi och fredagsmyset

Igår var jag ju inbjuden som träningsbloggare i svt debatt om träningshets och fredagsmys. Ni kan se programmet här. Och blogginlägget från Jonas Colting som debatten handlade om kan ni läsa här.
 
 
 
När vi skulle gå in i studion stod entjej där och visade alla vart de skulle sitta. Vissa var ju där som bara publik medan andra hade en roll i debatten och de skulle få speciella platser. När jag kom fram sa tjejen. Åh Sara dig har jag en speciell plats för. Då blev jag lite nervös faktiskt, jag visste ju knappt vad jag tyckte i det här ämnet och jag hade inte haft någon plan på att debattera heller. John fick sitta bakom mig och två andra tjejer som också träningsbloggar fick sitta jämte mig. Innan programmet började presenterade programledaren alla som hade någon roll och då blev jag prcenterad som Sara, Träningsbloggare och tränar mycket. Hehe, det är nog första gången jag fått "titeln" bloggare. ;-)
 
 
De ville ju gärna att vi på "träningsläktaren" som vi kallade den skulle ge oss in i debatten, men det tog bara stopp för mig. Haha. Jag vågade helt enkelt inte. Även om jag kände att under debattens gång fick jag mer och mer tankar och åsikter i ämnet. Därför eftersom jag nu är en bloggare och hellre skriver mina tankar här i min skyddade lilla värd istället för på TV så måste jag bara skriva av mig lite nu.
 
Orteroxi, träningshets och fredagsmys

Som många redan vet som läst den här bloggen ett tag så älskar jag ju att träna. Det får mig att må bra, jag har en "hobby" som jag trivs med, jag tycker det är kul och jag älskar utmningar. Det jag tränar för att ju att bli bättre på att springa med mera, alltså prestationsinriktad träning. Jag har ju aldrig tränat för att "bli snygg/ gå ner i vikt" med mera och jag tror det är lättare att hamna i Ortoroxi om man utövar utseendefixerad träning.
 
Ja detta är ju mina tankar då alltså ingen forskning på det här. Men jag måste ända vara berädd att hålla med Colting till en viss del, jag tror att ett större bekymmer i Sverige är för mycket stillasittande och dålig mat än att för många  tränar för mycket. Men det är klart att problemet finns, men samtidigt ska man väl inte gå ut och "varna" folk från att träna.
 
För att ha en balans i allt tror jag medvetna val är det viktigaste.
Jag gör alltid medvetna val i min träning och vad jag äter. Jag har aldrig gått på någon diet för att jag medvetet valt att aldrig hamna i någon situation där jag har problem med vad jag får äta och inte.Jag vill aldrig förbjuda något i min mat utan väljer istället medvetet vad jag ska äta. Under veckorna försöker jag hålla mig undan från sötsaker och onyttigt och äter "vanlig mat". På helgerna lyxar jag gäran till det ibland. Men det viktigaste är då att man gör det för att man vill det, och inte sen ångrar sig och får ångest över att man ätit massa choklad. Då är det väl inte värt att äta det om man sen ska må dåligt över det.
 
Samma med träning. Jag tycker ju oftast att det är roligt med träning och brukar inte behöva "tvinga" iväg mig att träna. Såklar jag har motiga dagar jag med som alla andra. Men träning är en naturlig del av min vardag, som att äta och sova. För jag har gjort det medvetna valet.
En del suckar för att de tycker jag tränar för mycket. För vad!? Du är ju bara en vanlig motionär. Ja men jag trivs med det och tycker om att utmana mig och se vad faktiskt en vanlig motionär klarar att göra med sin kropp. 
Skippar jag ett träningspass i veckan så mår jag aldrig dåligt över det, då var det ett val jag gjorde och jag tränar ju en annan dag istället då.
Kanske mycket svammel men det jag försöker få fram är att tänker man efter vad man vill med sin träning...och mat och då gör medvetna val så borde man bara må bra av det tror jag.
 
Kategorier: Allmänt
Taggar: Jonas Colting, Ortoroxi, SVT Debatt, träningshysteri och fredagsmys;

Kommentarer:

1 Carolin:

Tycker att dina tankar är helt vettiga, känner lika dant, det handlar om att göra det för sig själv och inte ha dåligt samvete för sina val. Och självklart ska man få utmana sin kropp lite även om man är motionär! En vältränad kropp är en sund kropp så länge man inte överdriver alldeles eller inte tar maten på allvar.
Och att lägga mycket tid på träning ser jag som en investering i sig själv och sin egen kropp. Jag tränar för att ha en kropp som klarar av livets utmaningar, sjukdomar, skador, en stark kropp klarar av mer!
Kram på dig och jag ska titta på programmet när jag kommer hem från Kina :)

Svar: Ja eller hur! Jag håller helt med det du säger och jag tror både du och jag har väldigt sunda tankar kring träning och kost!Kram till dig i kina!
Sara

2 Åsa:

Intressant, jag har totalt missat både debatt på TV och era bloggar. Kikade in på Coltingsblogg och blev mest trött. Lite för mycket "av och på" för mig del.

Balans och harmoni är mycket viktigt!

//underskrivet av en före detta övertränad "dåre"

Svar: Haha. Ja jag gåller faktiskt med dig lite...men helt klart ett intressant ämne även om kag själv kanske inte är i närheten av något av de problemen! Du har rätt i det du skriver balans i det man gör löser det mesta! :-)Kram
Sara

3 Helena:

Kul att du fick vara med i programmet! Jag tycker att det är bra att problemet uppmärksammas men jag trycker att det är trist att det medför att många dras över en kamm. Jag gillar Colting. Jag tycker han har rätt i mycket. Det är bara det att han också är duktigt på att provocera och lite för extrem i vissa åsikter.

Svar: Ja precis! Håller med det du skriver! Bara för att man gillar att träna mycket så betyder inte det att man lider av det, snarare tvärt om!
Sara

4 Rund är också en form!:

Jag förstod aldrig riktigt debatten som media körde. Som innebar ungefär: "Vilket är värst; att träna för mycket eller träna för lite?
Spelar det någon som helst roll....? De flesta är väl överens om att BÅDA sakerna är dåliga?! Att hitta en balans och röra sig i vardagen är väl bäst.

Sen är du ju många motionärer som önskar träna mer och de allra FLESTA av dessa blir, trots allt, aldrig överdrivna.

Svar: Ja precis! Jag förstår heller egentligen inte problemet. Men jag tror det handlade om att Colting tyckte media målade upp det som ett stort problem för svenska folket att många får träningshysteri medan han tyckte att man istället ska koncentrera sig på att inspirera och motivera till träning, inte avskräcka!
Sara

5 Carina:

Man kan vända och vrida på allt och det är ett intressant ämne... Vem avgör vad som är sunt och inte, när har man gått över gränsen... Jag tror att det ligger mycket i det du skriver om vad det är som driver en till att vilja träna. Om det är utseendet som styr så tror jag också att risken är större att man ska börja må psykiskt dåligt.
Trevlig blogg och spännande att du fick delta i debatten :)

Svar: Ja precis! Bra skrivet och tack ska du ha! :-)Kram
Sara

6 Alexandra:

Aaah, vad synd att du inte vågade dig in i debatten, jag satt som klistrad här hemma. Håller med dig i det du skriver, och lever nog lite liknande. Inga förbud men medvetna val. Men lite snedvriden har den där debatten allt blivit, även om jag faktiskt är på Coltings sida i det här fallet!

Svar: Nä jag vet, jag är lite fegis i sådana situationer! ;-) Men det gick så snabbt med ju! Tyckte det knappt hann börja innan det var slut!Ja jag tycker med den blivit lite överdriven och jag har aldrig tidigare egentligen ens rekflekterat över det som ett problem. Men jag är med på Coltings sida även om han kanske också vill provocera liiite. :-)
Sara

7 alexander bertilsson:

hej sötnos <3

8 Ylva :

Hej! Hittade in på din blogg genom en länk på http://yogahjartalopning.com, och fastnade på detta inlägg. Jag började träna regelbundet när jag var runt 17-18 och sen dess har jag glatt tränat på ensam eller med andra. Jag säger som du att träning är ett intresse, kanske till och med det stora intresset som jag har. Jag vill träna mycket och mår bra av det, men motiveras inte av utseende och har inget intresse för dieter och sånt.

Jag jobbar i en branch där många inte tränar, och jag har passat mig för att berätta om hur mycket jag tränar för mina kolleger för att slippa det där mätandet och vägandet där andra ska bedöma vad som är "sunt" eller "normalt" eller "nyttigt" för MIG att träna.

Jag har aldrig tävlat i någon idrott, och har ingen bakgrund från lagsporter som barn, så i höstas var det en befrielse när jag började med MMA och för första gången var i en miljö där folk omkring mig pratade om träningen på ett annat sätt. Plötsligt kunde jag prata om hur hungrig jag var och hur mycket jag åt utan att folk började oja över att jag kanske kunde få ätstörningar - istället kunde vi prata om det viktiga; hur kan jag äta på ett bra sätt för min kropp och min träning? Och att våga prata om hur mycket min kropp kan träna - och vad - utan att bli övertränad.

En befrielse att kunna prata om mitt intresse utan att folk börjar se mig som ett offer för ätstörningar/överträning/vara tjej/utseendefixering/prestationsångest/allt de är rädda för att jag ska ha. :)

Kommentera här: