Vi rullade med Mammas och Pappas husbil upp mot Motala på fredags eftermiddagen.
Där mötte vi upp våra vänner Justine och Björn och lilla Majken som bokat plats åt oss på en camping. Vi började med att gå ner till torget och hämta ut våra nummerlappar. När vi kom dit blev jag rejält nervös men också väldigt taggad. Vilken stämning det var! Alla så spända, taggade och glada!Jag mötte upp min kusin Johan som jag skulle cykla med. Vi pratade ihop oss lite och bestämde en mötesplats där vi skulle ses inatt innan starten.Sen va det bara tillbaka till husbilen. ÄTA! Förbereda allt och försöka slumra lite. Vi vinkade hejdå till Björn som startade redan vid 22.00. Jag lyckades aldrig sova något och vid midnatt gjorde jag mig redo och trampade ner mot starten. Just då ville jag bara gå och lägga mig. Så nervös, trött och livrädd för vad som väntade. 300 km på cykel. Hur skulle kroppen klara det!!Men så fort jag kom till starten kom tävlingskänslorna fram och jag taggade till igen. Jag och Johan ställde oss i startfållan och 00.48 gick starten och vi rullade iväg, ut från Motala i mörkret mitt i natten. Vilken känsla det var. Nu var vi igång i Vätterrundan 2014. Om 30 mil och ett antal timmar senare skulle vi förhoppningsvis återse Motala i dagsljus! 
Fortsättning följer..... :-)
Kommentarer:
Kommentera här:
Haha! Vadå bygga upp förväntningarna? Här blir man glad och uppspelt och tänker: Yes, några minuters spännande racereport-läsning.. Och så är det bara en stor cliffhanger ;)