Saras Träningsblogg

30/4 kl 18:30 föddes vår lilla son, Sander. Han är helt underbar och vi mår fantastiskt bra, fast inne i bebisbubblan :-)

 

En vecka och två dagar har gått nu sedan dagen då Sander föddes och har förändrat våra liv för alltid. Jag bara känner att jag måste skriva av mig lite om den här händelsen. Så en kort sammanfattning:

 

På valborgsmässoafton åkte vi in till Östra. Hade tid kl. 8:00 för igångsättning på grund av att jag fick havandeskapsförgiftning på slutet av graviditeten. Efter lite undersökning och prover sattes en elektrod in på bebisens huvud för att vattnet skulle gå. Kl.11 gick vattnet och vid 14:00 hade jag regelbunda värkar och det började göra riktigt ont. Vi var beredda på en lång kamp men Sander hade bråttom ut för rätt som det var så kände jag att nu är han på väg. 18:30 föddes han. Dock hade han så bråttom ut att han hann inte rotera helt klart så han föddes lite snett och då fastnade med axlarna på något sätt. Sen hade han navelsträngen runt halsen. Det första jag ser är en liten livlös, blå bebis. John och några barnmorskor fick springa iväg med honom för att få igång han. Han fick andas i tryckluft. Jag blev livrädd när alla fick så brottom iväg och trodde att han var död. Aldrig blivit så rädd innan. Men barnmorskan som var kvar lugnade mig och när de kom tillbaka efter ca 10 minuter (känes som flera timmar) fick jag äntligen träffa min son, de la han på mitt bröst och då kom tårar och den varmaste lyckoskänsla jag någonsin känt som en våg över mig. Vilken känsla. Sander var äntligen här!

 

Vi blev kvar på BB till söndagen och vad underbart det var att komma hem sen. Att komma hem som en liten familj. Obeskrivligt!

Sedan dess har vi fallit in i ett gött lunk och dagarna bara rullar på och vi njuter till fullo. Allt bara fungerar så bra och Sander är världens bästa! Jag skrattar och lipar om vartannat. Så känslig. Härom kvällen satt jag i soffan och storböla för att han var för söt! 

Så sjukt att jag nu är Mamma :-D Underbart!