Tillbaka i bloggvärlden
Det har blivit ett långt avbrott från bloggandet. Men nu känner jag att jag inte kan hålla mig undan längre. Har verkligen saknat bloggen, det är ju som terapi att få skriva av sig här om sina mål och drömmar. Sen blir jag jätteglad av alla kommentarer både här, instagram och facebook där ni skriver att ni saknar mina inlägg. Det värmer <3
Sist jag skrev höll jag ju på att träna för Berlin Marathon. Planerna där gick väl inte riktigt som planerat.
Vi åkte till Berlin med mina vänner som också skulle springa, Helen och Lisa. Under lördagen besöktes mässan för nummerlappsutlämning och sedan turistade vi runt i häftiga berlin hela dagen. Slutet på september men fortfarande sommarvärme.
På söndagen, när loppet var. Gav sig Lisa och Helen av mot starten och jag och John tog det lugnare och gjorde oss redo för en hel dag att följa marathonet och våra grymma vänner.
För att inte starta i loppet hade jag ju egentligen bestämt mig för för flera veckor sedan. Det är ju nämligen så att andra saker händer i mitt liv just nu.
Familjen Sjöberg ska nämligen bli tre <3 :-D
Iiiiiiihhhh!!! Vi ska ha en bäbis!!! Det är lite för stort för att ta in fortfarande, trots att halva tiden snart gått. Men jag tror nog på det när ungen är ute ;-)
Vår lilla bäbis i vecka 10.
Det är en enorm lycka blandad med alla känslor, hormoner och förändringar i kroppen. Än har jag mått väldigt bra, mådde bara illa i 2 veckor men nu mår jag utmärkt, förutom att jag är enormt trött ;-P. Nu är jag i vecka 19 och nu börjar det ju synas lite mer. Det känns som man går och väntar och väntar på att man ska få en liten bäbismage. Men nu putar det allt :-)
Att inte springa Marathonet kändes som en självklarhet. Dels för att de avrådde mig från det på MVC. Men också för att det är som att springa med dubbelt motstånd när man är gravid. ALLT är så mycket tyngre och flåsigare och jag känner inte alls igen min kropp. Jag är glad att jag var ganska vältränad redan innan vilket jag tror underlättar graviditeten en hel del. Men att springa mitt första Marathon gravid, det ville jag inte utsätta mig för. Det får helt enkelt vara en rejäl sporre att komma igång igen sen. För ett marathon är ju bara ett måste att springa.
Just nu springer jag inte alls, det har helt enkelt inte kännts bra. Så nu tränar jag bara för att må bra. Alla mål, tider och prestationer har jag lagt åt sidan. Det blir cykel och många raska promenader. Sen har jag även lånat en crosstrainer av syrran för lite varriation.
Men jag måste erkänna att jag saknar löpningen och att ha ett mål att träna för. Särskilt nu när den bästa tiden på året enligt mig är för löpning. Älskar att springa på hösten och vintern! Det känns så friskt och härligt!
Men det är en så spännande tid vi har framför oss, samtidigt som jag är så otroligt nojig hela tiden. Ska på ultraljud nästa vecka och det ska bli så skoj och skönt att få se bäbben igen. Jag får så många jobbiga tankar hela tiden. Tänk om den inte är kvar där inne, tänk om det är tomt nu eller att den inte mår bra. Så nu vill jag bara dit och se så bäbisen inte har rymt ;-)
Vi är så enormt lyckliga och nu önskar man bara att resten av tiden ska rusa iväg och att allt går väl!! 💖
💖💖💖💖💖