Ett år sedan!

Ja och lite till då, eftersom i år gick Vasaloppet för första gången andra söndagen i Mars och inte första. Men ändå, tänk att det redan är ett år sedan jag kämpade där i spåret. Så här kommer ett litet inlägg tillägnat Vasaloppet. Egentligen tror jag bara man fullt ut kan förstå vilka kämpar dom är de som körde igår, om man själv kört vasaloppet.
Även om det var blött och otäckt i år, slapp de iallafall den enorma kön som bildades i backen på grund av att de minskat ner spåren från 56 til 12. Backen stoppade inte upp lika mycket.  Det såg ut att vara tuffa förhållanden i år med, men det var inte så många som blev stoppade av reptiderna i år heller som förra året då det var rekordmånga som var tvugna att avbryta loppet.
Om ni blir sugna på att läsa om mitt lopp kan ni klicka in er HÄR.
 
 
Min tuffa, grymma och starka vän Helen körde i år igen! Hon kämpade så jäkla bra och jag är så stolt över min bästis! Önska att jag hade närmare till henne så jag bara kunde krama om henne nu och få höra allt om loppet i detalj. Varför ska det vara så långt mellan Göteborg och Stockholm! Saknar henne, men snart ses vi. När jag och Bäste Juggis tar tåget till stockholm om 2 helger! Åh vad jag längtar!!
Nu blir jag nästa sugen att anmäla mig igen ;-) Men en sak är säkert. Ska jag köra så vill jag köra Vasaloppet, även om öppet spår går snabbare och man kan räkna med iallafall en timma kortare tid. Men stämningen i Vasaloppet är oslagbar! 
 
/sara

Kommentarer:

1 Rund är också en form!:

Jag är imponerad av alla som tar sig nio mil på skidor! Ni är grymma!! :-)

Jag kan förstå att stämningen är bättre på det "riktiga" loppet, men jag får panik bara av att se folkmassorna på tv. Om (!) jag någon gång får för mig att åka blir det nog ändå öppet spår.... (Tror jag). ;-)

Kram M

Svar: Ja det är något alldelses speciellt det här med vadaloppet. Ja alla känner vi olika...som tur är 😉 jag tycker ju mer det är peppande och skoj med mycket folk.
Kram
Sara

Kommentera här: